Reflektion av "Möss och människor"
John Ernst Steinbeck skrev boken "möss och människor" under den stora depressionen i Kalifornien, den publicerades 1937 och speglar därför mycket hur människors liv och öden såg ut då.
Boken handlar om George och Lennie. Två lantbruks arbetare och trogna vänner. De har nyss lämnat sin förra arbetsplats, för Lennie råkade ställa till det. Lennie är stor och stark men han har ett förstånd som ett litet barn, trots det så envisas George med att ta hand om Lennie och är hans följeslagare genom allt. Inte för att George visar att han älskar Lennie som en bror, han tänker ofta högt om hur bra han skulle ha det om han slapp ta hand om Lennie. Han skulle tjäna ihop pengar och köpa ett eget ställe, han skulle inte behöva fly från en arbetsplats för att Lennie ställt till det. Men ändå så låter han Lennie få bönorna medans han själv tar sås, han låter Lennie dela hans dröm om ett eget ställe och lägger ett gott ord för honom på den nya arbetsplatsen.
På den nya gården de kommer till får de slita hårt och svettas i värmen. Alla på gården har alla sina trasiga drömmar och öden. Miljön och känslan är tom och deras vardag fyller bara arbete, dagdrömmande och torftiga kortspel. Curley, han som rår om gården är ilsken och behöver bevisa sin styrka mot alla. Curleys fru förväntas sitta inne och rå om huset, men har sina drömmar om att lyckas och kanske bli skådespelerska. Arbetarna har alla på gården, kanske på alla gårdar, sin dröm om ett eget ställe och frihet. Medans de andra arbetarna på gården använder sin lön till att supa bort sina drömmar sparar George och Lennie. De är två, de drömmer och sparar tillsammans. De anorluna, de ska lyckas med sin dröm!
Men en dag så händer det som inte får hända. Lennie, som gillar att smeka mjuka saker som möss, hundvalpar och flickors klänningar sitter och pratar med Curleys fru. Han får känna på hennes hår som är mjukt, och råkar rufsa till henne. Hon skriker på honom och Lennie blir rädd. Istället för att släppa håller han kvar och råkar döda henne. Precis som han gjort med flera möss. Han springer iväg, precis som George sagt åt honom att han ska göra om han ställer till det. Curley som finner sin fru död svär på att han ska skjuta Lennie. George letar upp Lennie vid buskarna och vattnet de vilade vid förut. Där frågar Lennie om de inte kan få sitt nya ställe just då? "Jo, med detsamma. Det måste jag. Det måste vi". Sen skjuter han Lennie i nacken. Och ungefär så sluta boken. Det är ett fint slut tycker jag. Eller, fint är nog fel ord. Men det är ett passande slut. Det knyter samman berättelsen. George dödar Lennie för att han måste, för att han verkligen behöver sin dröm. Och den kan han inte få med Lennie. Men han dödar honom också av barmhärtiget. Att bli dödad av Curley hade varit plågsamt, och det hade varit det enda alternativet. Tidigare i boken skjuter en arbetare en annan arbetares hund, den är gammal och har inget kvar att leva för, säger han. Han skjuter hunden av barmhärtighet. Den händelsen är lite av en förberedelse för vad som kommer hända Lennie, kan jag tycka.
Poängen och budskapet med boken tycker jag är drömmar. Att drömmar kan krossas lika fort som man kan råka krossa en liten mus, och att drömmar kanske är bäst som bara drömmar? Jag tycker också att största delen av boken var väldigt händelselös, så som många andra här har skrivit att de tycker. Men jag tror nog att det var nödvändigt för att slutet skulle kunna föras fram så som det gjorde. Jag fick en känsla av att livet kanske tas för på stort allvar, när jag läste slutet. Livet speglas lite som ett meningslöst spel i boken uppfattar jag det som.
Nora
