J. Steinbeck - Möss och människor
Jag har nyligen läst boken 'Möss och Människor' som är skriven av John Steinbeck. Den handlar om två män, Lennie och George, som tar jobb på olika gårdar för att tjäna ihop lite pengar. Detta är lite problematiskt, eftersom att Lennie är väldigt trög och har en tendens att hamna i trubbel, och därför behöver de byta gård hela tiden.
Boken utspelar sig i Kalifornien under depressionens tid. Den skildrar tidens samhälle väldigt väl eftersom att den är skriven ca. sju eller åtta år senare, vilket innebär att författaren levde under tiden han skriver om. Det gör det lättare för honom att måla upp ett klart porträtt över den dagens liv, och ur en källkritiskt synvinkel, kan man säga att boken innehåller högst trovärdig fakta.
Lennie och George är bästa vänner. Lennie är (som sagt) otroligt trögtänkt, men George, som är smart och snabbtänkt, tar hand om honom och håller honom ur trubbel. Orsaken till att Lennie alltid råkar i trubbel är för att han vill känna på lena och mjuka saker. Han tänker inte på att det han rör kan gå sönder eller att det är något levande. På det sättet är han väldigt lik ett barn, eftersom att de brukar vara väldigt fästa vid mammans mjuka hår. George, å andra sidan, är den som får hjälpa Lennie ur sina problem. Han tar hand om Lennie, och håller honom vid liv. George låtsas att han tycker att det är jobbigt att ta hand om Lennie, men egentligen älskar han honom som en bror.
Jag tyckte att bokens slut var höjdpunkten. Det var där man såg budskapet träda fram, när Gearge insåg att han var tvungen att skjuta Lennie för hans eget bästa, att han genom vad Candy hade dagt om att han hellre velat skjuta sin egen hund hade fattat beslutet. Budkapet var ju nåt i stil med att man ibland måste döda någon för den eget bästa. Det var fint, på något konstigt sätt.
Personligen tyckte jag att boken var bra uppdelad, eftersom att den var så kort. Det tog inte så lång tid att komma till berättelsens spänningsmoment som det skulle ha tagit om man läste en utspädd roman. Det var ett väl genomtänkt drag av författaren som jag uppskattar. Jag tycker dock att författaren skulle ha valt mer utstickande namn, man hängde inte riktigt med när de beskrev personerna.
I allmänhet var boken bra.
Clara Radon
