Linnea Lisper- reflektion
Möss och människor är en bok vi blev tvingade att läsa i skolan. Min första reaktion var "hurra! antagligen är det en fantasy som handlar om möss och människor, kanske lite som Harry Potter" min andra reaktion var "jag hade fel". Möss och människor är inte som Harry Potter. Det är en drama som handlar om två män som försöker att uppfylla deras livslånga dröm om att köpa en gård.
Huvudpersonerna Lennie och George har färdats långt för att komma till en gård där de fått jobb. Lennie är förståndshandikappad och har förstört lite för dom tidigare. Men denna gång ska det bli en förändring, de måste ha detta jobb om de vill köpa den där gården. George påminner Lennie gång på gång om att han inte får förstöra det denna gång och att om något skulle hända så skulle han springa till en buske någon kilometer från gården. Men eftersom att Lennie kommer ihåg allt George säger kommer det inte att bli ett problem. Efter att ha gått i en hel dag kommer vännerna äntligen fram till gården där de mötts av sina kommande kollegor. Männen som jobbar på gården säger att dom kommer att trivas bra på gården eftersom att deras chef är en snäll kille. Problemet är hans son. Han var visst en riktigt jobbig kille som man skulle hålla sig borta ifrån. Sonen hade också visst gift sig nyligen så han hade en jobbig fru som sprang omkring och ville ha uppmärksamhet. Efter ett tag får George och Lennie lära känna denna son som hette Curley han visade sig vara allt de dom sa att han var, en jobbig, uppnosig liten förortsunge som tror att världen kretsar runt honom.
Men allt är inte dålig, för Lennie ska få en av männens valpar, och han älskar saker som är mjuka. Han springer fram och tillbaka mellan baracken där de sover och ladan där valparna finns för att få spendera så mycket tid med dem som möjligt. Det börjar att se bra ut och när de sedan lite av misstag berättar om sin dröm för en av arbetarna (Candy) som då erbjuder 350dollar om han får bo på gården de ska köpa. Detta gör att Lennie och George bara behöver jobba en månad till för att få tillräckligt med pengar så att de kan köpa gården.
George är nöjd med sig själv, Lennie har inte ställt till med något och det verkar inte som om han ska det heller. Men om han bara visste. En dag när han och de andra arbetarna, som vid det här laget har börjat bli vänner är ute och spelar baseboll sitter Lennie inne i ladan med en valp. Valpen hade bitit honom och då hade han slagit den. Han hade inte menat det men valpen dog. Lennie var arg på valpen, varför hade den behövt dö? Nu kanske han inte skulle få sköta kaninerna de skulle ha på gården. Han gräver ett litet håll i höet och lägger ner den. Men efter en stund gräver han upp den igen. Då kommer Curleys fru in. De sitter och pratar lite och Lennie berättar att han gillar saker som är mjuka. Frun säger då att hon har mjukt hår och när Lennie vill röra det börjar frun att skrika. Lennie håller då fast henne och skakar henne för att hon ska vara tyst. Vilket han i viss mån lyckas med, men han lyckas också döda henne. Lennie får panik och springer till busken där George sa att han skulle vänta om något skulle hända.
Men denna händelse blev så klart inte ignorerad, efter bara några minuter kommer George och hittar liket av frun. Han springer genast och hämtar Candy som går och hämtar resten av männen. Curley blir rasande och går för att döda Lennie. Men George springer före alla och träffar Lennie, han blir tvungen att ta pistolen och skjuta sin bästa vän för att han inte ska lida när han blir misshandlad av Curley.
Jag kan någonstans förstå att det är en klassiker, den har ett tidlöst budskap om vänskap och kärlek mellan två män som bästa vänner. Ut över detta tycker jag att den är ganska bra dock skulle jag aldrig läsa den självmant eftersom att det inte är min typ av bok och för att det intressanta händelseförloppet kommer igång alldeles får sent in i boken för att den ska vara värld all läsning. Jag känner också att jag inte riktigt gillar huvudpersonerna, George är för arg hela tiden och det faktum att Lennie hela tiden tar livet av djur gör inte att mitt tycke för honom ökar heller. Något som förvånade mig är hur lite miljöbeskrivningar det egentligen finns i boken, jag tror att jag skulle ha förväntat mig mer av en i annat sätt så målande och välskriven bok.
Linnea Lisper. Suck it Fia, 800ord.
