bokenmossochmanniskor

Här nedan har jag skrivit en reflektion om boken "möss och människor" som jag har läst med lite egna åsikter och tankar!

Möss och Människor är en känd roman av John Steinbeck, som publicerades 1937. Den utspelas på landsbygden i Kalifornien någon gång under depressionen 1929-1939.

John Steinbeck var en känd amerikans författare där möss och männiksor är en av många framgånsrika böcker han har skrivit. Han var född 27 februari 1902 i Salinas i Monterey County, Kalifornien och död 20 december 1968 i New York City, New York. Det som jag personligen gillar med hans böcker är att hans historier kännetecknas av att de bygger på verkliga historiska skeenden och personligheter som tvingas kämpa hårt för att klara av tillvaron.

Möss och människor handlar om George och Lennie, två lantarbetare som tillsammans går från gård till gård och tar tillfälliga jobb. Boken utspelar sig i den amerikanska södern i början av 1930-talet. Lennie är förståndshandikappad och bara allmänt trög. Han är en väldigt stor man men med ett gott hjärta medans George är raka motsatsen. Han är liten och kvick och ska alltid klaga på stackars Lennie som inte skulle skada någon med mening. Dem försörjer sig genom att arbeta på olika gårdar och den senaste gården dem jobbade i var dem tvugna att fly från pågrund av Lennies dåliga vana att smeka allt som är mjukt.

Dem har en dröm tillsammans, vilket jag tycker är väldigt fint, att skaffa tillräckligt med pengar för att köpa en egen liten gård som de kan bestämma över. Dem pratar redan om vem som ska göra vad på gården och hur dem ska ha det, men Lennie är fast besluten att ta hand om kaninerna där. Det är hans störtsta mål och han uppmuntrar George att tala om drömmen om gården nästan under hela bokens gång. När dem kommer till gården där självaste handlingen tar plats i Salinas tror de äntligen att drömmen om gården ska bli verklighet. Dem har även fått en till medlem till drömmen om gården, den gamle mannen Candy som hade sparat en massa pengar som dem kunde investera på gården.

När man tror att allt ska bli bra händer något omskakande. Lennie, den stora men med ett gott hjärta hamnar tyvärr i trubbel än en gång. Men denna gång var inte sig lik som dem andra gångerna han hamnat i trubbel. Detta var inte något man kunde fly från, utan något mycket värre. Lennie hade råkat bryta av en kvinnas nacke. Denna kvinna var inte vem som helt utan en man på gårdens fru. Han heter Curley, en kort man som har komplex för sin längd och blir väldigt arg ofta. Lennie kom ihåg att om han hamnade i trubbel så skulle han springa till dammen där han och George övernattade i början av boken. Lennies mord fick inte gå ostraffat så alla männen inklusive George gick för att leta efter Lennie för att skuta honom.

Efter ett tag kom George och satt sig med Lennie, men han var förvånansvärt inte arg på Lennie. Efter att än en gång berättat om kaninerna som Lennie ville tog han upp en pistol och sköt honom i nacken. Här blev jag riktigt paff! Jag blev nog mest chockad över att George kunde skuta sin bästavän, men sen när jag tänkte efter så förstod jag nog. Redan på sidan 64 hade man fått en föraning om att George skulle skjuta Lennie. Det var efter att Carlsson avlivat Candys hund och sa till George: ”Jag skulle allt ha skjutit hunden själv. Jag skulle inte låtit en främmande människa skjuta hunden”. Samma sak ville Geroge, han ville inte att någon anna skulle skuta honom. Det var nog också därför han berättade om gården och kaninerna för att Lennie skulle vara på sin "lyckliga plats" innan han dog.
 
I boken framgår tidigt dens budskap om vänskap, drömmar och löften är svåra att uppnå då fler situationer uppkommer med dess svåra konsekvenser. Bokens mening är att alla är lika mycket värda, att även fattiga och handikappade har rätt till ett liv.

Boken var ganska långtråkig i början, det var sidor och sidor om inget. Alltså det hände inget spännande förrän man kom längre in i boken. Då började mitt intresse för boken bli starkare. Generellt så tycket jag att boken var suverän! Helt klart bland dem bästa jag läst plus den var väldigt lättläst och kort så jag tyckte inte precis att det var jobbigt att läsa den.